Astma

Fredagen den 21 oktober var en helt underbar dag.
Hade verkligen det bra under dagen och trodde att det skulle få bli min första bra dag på väldigt länge, men icke... istället slutade dagen med att vår son hamnade på akuten och vart inlagd.

Han började hosta och pipa, vilken han för när han brukar ha förskylning, eftersom han lider av förskylnings astma. Just denna dag var han inte det, så det var lite mysko tyckte vi. Så när vi skulle börja åka hem dem 8 milen för att han skulle få sin medicin säckade han ihop i baksätet och vi ringde 1177 och fick rådet att åka till närakuten.

Vi åkte självklart direkt dit, vi han äta liiite mat i bilen (hade precis betalat våra hamburgare när detta hände). Väl på närakuten fick vi vänta max 5 minuter i väntrummet, kom in i ett undersökningsrum där ssk kollade på Rasmus och skickade oss direkt till barnakuten för han var för påverkad av astman och bara hängde i sin pappas armar. Hade vi inte haft vår bil hade han fått åka ambulans.

Min man lämnade mig och vår dotter på närakuten och for till barnakuten själv med vår son, så att han skulle få slippa känna min oro och ha en lillasyster som är mer vild än tam med sig dit.

Väl på akuten gick han före ALLA på akuten för att få börja inhalera och vart bättre, men fick ligga kvar över natten och tur var väl det. På lördagsmorgonen damp syresättningen i blodet ner igen och det hjälpte inte med inhalationerna han fick. Så läkaren fick ge honom en gammaldags astmamedicin som man får i rumpan och den hjälpte (läkaren har ALDRIG behövt ge ett barn denna medicin under sina 10 år som läkare, då förstår ni hur illa det var för vår son).

Han fick ligga kvar till söndag kväll för att dem skulle se så han klarade sig utan syrgas.

Tackar gudarna för den underbara sjukvård vi har och den snabba underbara hjälpen man fick på avdelningen som vår son var inlagd på.